Foto: Andrey Popov
Muskuloskeletala sjukdomar - vanlig orsak till långvarig sjukfrånvaro
Muskuloskeletala sjukdomar som ryggsjukdomar och reumatism är bland de vanligaste anledningarna till långvarig sjukfrånvaro. Tillsammans med psykiska diagnoser utgör de cirka två tredjedelar av alla långvariga sjukfall i Sverige. Risken för långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos ökar med åldern. Det visar en ny statistikrapport från Afa Försäkring.
Rapporten visar bland annat vilka diagnoser som är vanligast vid långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos, och vilka yrkes- och åldersgrupper som har högst risk att drabbas.
Sjukfallen som redovisas är sjukfall som har gett ersättning i Afa Försäkrings avtalsgruppsjukförsäkring (AGS, AGS-KL). Arbetssjukdomar med muskuloskeletal diagnos ersätts av trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA, TFA-KL) och ingår inte i rapporten.
I rapporten har vi studerat 266 680 långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos som har inträffat under perioden 2007–2022 inom avtalsområdet Kommuner och regioner och privatanställda arbetare. Statistiken redovisas efter insjuknandeår, det vill säga det år som sjukfallet påbörjades. Statistiken kommer från Afa Försäkrings skadedatabas och är avläst 30 juni 2024. Vid riskberäkningar är statistiken avläst 31 december året efter insjuknandeåret.
För att få mer detaljer om hur undersökningen genomförts kan du ladda ner rapporten via länken nedan.
PDFLångvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos
Den här rapporten handlar om långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos. Rapporten visar bland annat vilka diagnoser som är vanligast vid långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos, och vilka yrkes- och åldersgrupper som har högst risk att drabbas.
Publicerad: 2024Filnummer: F6345Ladda ner (14.45 MB)
Definition av muskuloskeletala sjukdomar
Afa Försäkring registrerar diagnoskoder enligt klassificeringsstandarden ICD-10 (Socialstyrelsen, 2024). Med muskuloskeletal diagnos menar vi diagnoser som tas upp inom diagnoskapitlet Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven (M00-M99).
I tabellen nedan visar vi vilka diagnoser som ryms inom detta kapitel. Rapporten fokuserar främst på de tre diagnosgrupper som ligger bakom flest sjukfall: ledsjukdomar, ryggsjukdomar och sjukdomar i mjukvävnader.
| Diagnoskod | Diagnosgrupp | Exempel |
|---|---|---|
| M00-M25 | Ledsjukdomar | Artros, artrit |
| M30-M36 | Inflammatoriska systemsjukdomar | Polymyalgia rheumatica, systemisk lupus erythematosus [SLE] |
| M40-M54 | Ryggsjukdomar | Ryggvärk, disksjukdomar |
| M60-M79 | Sjukdomar i mjukvävnader | Sjukdomstillstånd i skulderled, fibromyalgi, myalgi |
| M80-M94 | Sjukdomar i benvävnad och broskvävnad | Stressfraktur, utebliven eller felaktig läkning av fraktur, benvävnadsdöd |
| M95-M99 | Andra sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven | Segmentell dysfunktion |
Sammanfattning
Rapporten beskriver långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos för anställda inom avtalsområdet Kommuner och regioner och för privatanställda arbetare inom avtalsområdet Svenskt Näringsliv/LO och Fremia/LO.
Muskuloskeletala diagnoser är den vanligaste orsaken till långvarig sjukfrånvaro för manliga privatanställda arbetare. För kvinnliga privatanställda arbetare samt för kvinnor och män inom Kommuner och regioner är det den näst vanligaste orsaken.
Risken för långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos minskade mellan 2014 och 2020 och har därefter varit relativt stabil.
Risken för långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos ökar med åldern. Högst risk har åldersgruppen 56–64 år. Kvinnor har högre risk än män.
Ledsjukdomar, ryggsjukdomar och sjukdomar i mjukvävnader utgör tillsammans över 95 procent av de långa sjukfallen med muskuloskeletal diagnos.
Exempel på yrkesgrupper med förhållandevis hög risk för långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos är undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter, m.fl. och livsmedelsarbete.
Långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos
Risken för långvarig sjukfrånvaro med har varierat över tid. Mellan 2009 och 2015 ökade antalet sjukfall inom båda avtalsområdena. År 2016 bröts utvecklingen och antalet långa sjukfall började minska. Minskningen fortsatte fram till 2020. De senaste åren har antalet sjukfall legat på en relativt jämn nivå.
De förhållandevis stora svängningarna över tid återfinns även i Försäkringskassans statistik över startade sjukfall med muskuloskeletal diagnos.
Inom Kommuner och regioner står kvinnor för flest antal långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos. Kvinnorna utgör samtidigt 75 procent av de sysselsatta inom avtalsområdet.
Diagram 1. Antal nya långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos, per kön 2007–2022. Kommuner och regioner.
Privatanställda arbetare drabbades av flest sjukfall totalt sett. För privatanställda arbetare står män för flest antal långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos, samtidigt som de utgör 70 procent av de sysselsatta.
Diagram 2. Antal nya långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos, per kön 2007–2022. Privatanställda arbetare.
Då antalet sysselsatta skiljer sig mellan avtalsområdena och könen behöver antalet långa sjukfall sättas i relation till sysselsättningen när man jämför grupperna, vilket görs i följande avsnitt.
Risk för långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos
Kvinnor har högre risk än män för långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos inom båda avtalsområdena. Risken är högre för privatanställda arbetare än inom Kommuner och regioner. De övergripande trenderna över tid har varit likartade för båda könen och båda avtalsområdena. Efter flera års ökning vände risken nedåt runt 2014 och minskade sedan fram till 2020. De senaste åren har risken varit relativt stabil.
Diagram 3. Antal långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos per 1 000 sysselsatta. Kommuner och regioner.
Diagram 4. Antal långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos per 1 000 sysselsatta. Privatanställda arbetare.
Högre risk för långvarig sjukfrånvaro i äldre åldersgrupper
Tittar man på all långvarig sjukfrånvaro oavsett diagnos ökar risken tydligt med åldern och åldersgruppen 56–64 år har den högsta risken. Detta gäller även för långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos. Högst risk har privatanställda kvinnliga arbetare.
Utvecklingen över tid har varit likartad för de olika åldersgrupperna. För Kommuner och regioner redovisas inte risken för åldersgruppen 16–25 år då denna grupp har för få långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos.
Diagram 5. Antal långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos per 1 000 sysselsatta, efter åldersgrupp. Kvinnor, Kommuner och regioner.
Diagram 6. Antal långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos per 1 000 sysselsatta, efter åldersgrupp. Män, Kommuner och regioner.
Diagram 7. Antal långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos per 1 000 sysselsatta, efter åldersgrupp. Kvinnor, privatanställda arbetare.
Diagram 8. Antal långa sjukfall med muskuloskeletal diagnos per 1 000 sysselsatta, efter åldersgrupp. Män, privatanställda arbetare.
Vilka diagnoser är vanligast?
Inom båda avtalsområdena är ledsjukdomar och ryggsjukdomar de vanligaste orsakerna till långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos, och står för ungefär lika många sjukfall var.
Till ledsjukdomar räknas till exempel artros och artrit och till ryggsjukdomar räknas ryggvärk och disksjukdomar. Den tredje vanligaste orsaken är sjukdomar i mjukvävnader, där bland annat fibromyalgi ingår. Tillsammans står de tre vanligaste diagnosgrupperna för över 95 procent av den långvariga sjukfrånvaron med muskuloskeletal diagnos inom båda avtalsområdena.
Diagnosfördelningen skiljer sig inte mycket åt varken mellan avtalsområde och kön, vilket är särskilt tydligt för andelen ledsjukdomar. Privatanställda arbetare drabbas i något högre grad av sjukfall som beror på sjukdomar i mjukvävnader jämfört med anställda inom Kommuner och regioner. Inom båda avtalsområdena är det vanligare att kvinnor råkar ut för sjukfall som beror på sjukdomar i mjukvävnader, medan män oftare drabbas av sjukfall på grund av ryggsjukdomar.
Diagram 9. De vanligaste diagnosgrupperna vid långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos, per kön 2022. Kommuner och regioner.
Diagram 10. De vanligaste diagnosgrupperna vid långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos, per kön 2022. Privatanställda arbetare.
Ledsjukdomar
För samtliga anställda inom Kommuner och regioner, är ledsjukdomar den vanligaste orsaken till långvarig sjukfrånvaro. Knäartros och höftledsartros är vanligast och står för knappt hälften av samtliga ledsjukdomar, både inom Kommuner och regioner och för privatanställda arbetare.
Artros drabbar oftare kvinnor än män och oftare äldre än yngre. Den bakomliggande orsaken till artros är att ledbroskets struktur förändras och blir mindre motståndskraftigt mot belastning. En majoritet av de som drabbas av knäartros eller höftledsartros är i åldern 56 till 64 år och detta gäller både i Kommuner och regioner och i gruppen privatanställda arbetare.
Ryggsjukdomar
För privatanställda arbetare, oavsett kön, är ryggsjukdomar en vanligare orsak till långvarig sjukfrånvaro. Ryggsjukdomarna utgörs oftast av ryggvärk eller en disksjukdom såsom diskbråck. Detta gäller både Kommuner och regioner och privatanställda arbetare. De vanligaste bakomliggande diagnoskoderna för ryggvärk är med eller utan bensmärta (ischias). Orsaken till ryggvärk förblir ofta okänd, medan kronisk ryggsmärta i regel beror på en kombination av tidigare ryggproblem och hög ålder.
När det gäller diskbråck så är det vanligast med diskbråck i lumbalregionen. Näst vanligast är diskbråck i ländryggen. Diskbråck orsakas oftast av att den mjuka massan i mellankotskivorna tränger ut genom den yttre fastare delen, så att mellankotsskivorna trycks in i ryggmärgskanalen.
Ryggvärk ökar med åldern och är för både kvinnor och män vanligast i åldern 56–64 år. Åldern verkar inte ha någon betydelse när det gäller diskbråck, oavsett kön.
Sjukdomar i mjukvävnader
Sjukdomar i mjukvävnader är vanligt förekommande för anställda i båda avtalsområdena, oavsett kön. De främsta orsakerna till sjukdomar i mjukvävnader är sjukdomstillstånd i skulderled eller andra sjukdomstillstånd i mjukvävnader som ej klassificeras på annan plats.
Sjukdomstillstånd i skulderled kan vara Impingementsyndromi skulderled eller rotatorcuffskada. Båda diagnoserna beskriver en skada i axelleden som kan bero på att axeln har hoppat ur led men kan också vara till följd av nötning eller en konsekvens av att man har blivit äldre och att man har överbelastat axeln. Andra sjukdomstillstånd i mjukvävnader som ej klassificeras på annan plats utgörs främst av fibromyalgi och myalgi. Båda sjukdomarna innebär långvarig smärta eller värk i musklerna på flera ställen i kroppen under en längre period och värken kan komma i perioder.
Risken ökar med åldern för både kvinnor och män att diagnostiseras med sjukdomstillstånd i skulderled eller andra sjukdomstillstånd i mjukvävnader som ej klassificeras på annan plats, oavsett avtalsområde och är som störst i åldern 56–64 år.
Övriga muskuloskeletala diagnoser
Övriga muskuloskeletala diagnoser utgörs av resterande diagnosgrupper inom diagnoskapitlet sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven. Vanligast för både kvinnor och män och inom båda avtalsområdena är sjukdomar i benvävnad och broskvävnad. Det kan till exempel vara en stressfraktur, kontinuitetsavbrott i benvävnad, eller utebliven läkning i hand och eller handled. Näst vanligast är inflammatoriska systemsjukdomar såsom polymyalgia reumatika, vilket är en form av stelhet i nacke, skuldra och bäcken.
Ladda ner rapporten för mer information
För att lära dig mer om muskuloskeletala sjukdomar och långvarig sjukfrånvaro i svenskt arbetsliv, ladda ner rapporten via länken högst upp på sidan.
Den fullständiga rapporten innehåller bland annat:
En komplett förklaring av rapportens bakgrund och genomförande
Redogörelser för risken för långvarig sjukdom uppdelat på diagnos
En analys av muskuloskeletala sjukdomar och sjukfrånvarons längd
Risken för långvarig sjukfrånvaro med muskuloskeletal diagnos per yrkesgrupp
Vill du veta mer om vår statistik?
Genom att ta fram och analysera statistik ur vår skadedatabas kan vi erbjuda värdefull kunskap om arbetsskador och sjukfrånvaro i arbetslivet.
