Foto: Scandinav
Ny utredning föreslår utveckling av sjukförsäkringen
Grundligare utredning av förmågan att arbeta, tydligare angivet mot vilket arbete arbetsförmågan bedöms och ökad möjlighet till rehabilitering. Det är några av förslagen i den delrapport regeringsutredaren Claes Jansson presenterade vid ett seminarium på Afa Försäkring.
– Vi fick i uppdrag av regeringen att analysera tillämpningen av begreppet normalt förekommande arbete vid bedömning av arbetsförmåga och rätt till sjukpenning, sa Claes Jansson, särskild utredare vid Regeringskansliet.
– Vi fann att Försäkringskassans beslut ofta motiverades schablonmässigt och att de brister i förutsebarhet. Den försäkrade förstår inte mot vilket arbete han eller hon har fått sin arbetsförmåga bedömd.
Claes Jansson är pensionerad jurist och arbetade tidigare på LO-TCO Rättsskydd. Han har jobbat med socialförsäkringen i 27 år. Med hjälp av sekreterarna Carl Johan Hardt och Tommy Sundholm har han nu sammanställt delrapporten En begriplig och trygg sjukförsäkring med plats för rehabilitering.
– Vi har intervjuat handläggare vid Försäkringskassan i Borås, Kalmar, Stockholm, Umeå och Örebro. Under arbetets gång har vi granskat 150 sjukärenden, både avslag och bifall. Vi har också inhämtat statistik från Försäkringskassan och tagit del av en forskningsöversikt om den arbetslivsinriktade rehabiliteringens effekter på återgång i arbete, sa Claes Jansson.
– Vi upptäckte att det ofta saknas en utredning av vilka arbeten den försäkrade bedöms kunna utföra. Vi såg också att personer som var 62–64 år ansågs kunna ställa om till ett annat arbete, trots att det skulle ta längre tid än de hade kvar i arbetslivet.
Fler avslag på ansökan om sjukersättning och minskad rehabilitering
Enligt den så kallade rehabiliteringskedjan som infördes 2008 ska den sjukskrivne efter dag 180 matchas mot hela arbetsmarknaden. Om personen med stor sannolikhet bedöms kunna återgå till sitt ordinarie arbete anses särskilda skäl föreligga. Tidsgränsen kan då förlängas i upp till 365 dagar.
– Vi såg också att det saknades ställningstaganden för att utreda rehabiliteringsbehov. Trots att personer ansågs inte kunna komma tillbaka i arbete, och inte heller trodde det själva, inväntade man dag 180. Samtidigt har Försäkringskassans avslag för sjukfall som varat längre än 179 dagar ökat och ligger nu på 25 procent sa Claes Jansson.
– Utvecklingen har gått åt andra hållet för Försäkringskassans användning av verktyg för att klarlägga rehabiliteringsbehov. Avstämningsmöten om arbetsförmåga och medicinskt tillstånd, med den försäkrade, läkare och arbetsgivare, har blivit färre. Likaså de så kallade SASSAM-dialogerna mellan Försäkringskassan och den försäkrade. Försäkringskassan uppgav att de tillgängliga resurserna gjort att man tvingats göra denna minskning.
Den kunskapsöversikt som använts i utredningen visar att det som ger bäst effekt vid arbetslivsinriktad rehabilitering är så kallade multidisciplinära insatser med koppling till arbetsplatsen. Det vill säga insatser där anställda med olika kompetenser i vården och på Försäkringskassan samarbetar i team med den försäkrade och arbetsgivaren. Arbetsanpassning och tidiga insatser ger god effekt.
Förslag på lagändringar
Claes Jansson presenterade fyra förslag på lagändringar som utredningen kommit fram till. Det första förslaget innebär att man vill förtydliga vilket arbete det är arbetsförmågan prövas mot.
– Vi säger att bedömningen av arbetsförmågan efter dag 180 ska göras mot ett angivet normalt förekommande arbete. Vi lägger alltså till ordet angivet. Vi tror att det här gör att bedömningen blir mer verklighetsförankrad utan att bli alltför konkret. Vi föreslår också att äldre försäkrade alltid ska få sin arbetsförmåga bedömd mot arbete hos sin arbetsgivare, sa han.
– Vidare föreslår vi att man tar bort undantaget särskilda skäl och istället lägger till övervägande skäl. Om övervägande skäl talar för en återgång i arbete hos arbetsgivaren senast dag 365 ska man vid exempelvis väntan på operation eller behandling inte behöva bedömas mot arbetsmarknaden i sin helhet.
Detta undantag ska kunna utsträckas till längst 550 dagar och bedömningen ska göras på samma sätt oavsett vilken diagnos den sjukskrivne har. Även psykiatriska diagnoser ska kunna godtas.
– Vi såg som sagt att Försäkringskassan ofta verkar invänta tidsgränsen på 180 dagar för sjukersättning istället för att sätta igång rehabilitering för den sjukskrivne. Vi föreslår nu att vid bedömning av rätten till rehabiliteringsersättning ska arbetsförmågan inte bedömas mot angivet normalt förekommande arbete. Fler ska få tillgång till rehabilitering och rehabiliteringsersättning – om det finns ett behov av arbetsinriktad rehabilitering, sa Claes Jansson.
– Andra förslag vi har är att Försäkringskassan måste utreda ärendena i större utsträckning. Vi föreslår också att man ska förtydliga begreppet arbetslivsinriktad rehabilitering. Och vi tycker att man behöver överväga att se över sjukersättningens regelverk och tillämpning. Man behöver också överväga ett särskilt stöd för omställning till annat arbete.
Konsekvenser av lagändringarna
Avslutningsvis beskrev Claes Jansson vilka konsekvenser han och hans arbetsgrupp ser att deras förslag kan få.
– Våra förslag ändrar inte den grundläggande strukturen i rehabiliteringskedjan. Vi tror att bättre beslutsunderlag vid bedömning av arbetsförmåga ökar rättssäkerheten och gör att den försäkrade bättre förstår besluten. Vi tror också att arbetet med rehabilitering stärks och att fler får möjlighet att fullfölja pågående åtgärder för återgång i arbete. Vi beräknar att ändringarna kommer att kosta cirka 300 miljoner kronor per år.
Text: Adam Fredholm
Video: Utredning föreslår utveckling av sjukförsäkringen
I maj 2020 presenterades ett slutbetänkande i utredningen av sjukförsäkringen
Klicka på bilden ovan för att se en filmupptagning av Claes Janssons presentation av slutbetänkadet i utredningen av sjukförsäkringen. Läs mer i SOU 2020:26: En sjukförsäkring anpassad efter individen