Att tänka på vid anmälan av arbets­skador

Vid olycksfall i arbetet

I skadeanmälan till Försäkrings­kassan och Afa För­säkring är det mycket viktigt att den skadade redogör för hela händelseförloppet och de faktorer som medverkade till att olycksfallet inträffade. Vid fallolyckor bör man tänka på att ange vad som utlöste fallet, fallhöjden, vad hon/han landade på och hur hon/han landade.

Händelseförloppet vid skador som beror på halkning, sträckning eller plötslig överbelastning måste också anges noga. Vid halkning är upp­gifter om typ av underlag (halt, ojämnt) av betydelse.

Beror skadan på plötslig överbelastning är det väsentligt att ange tyngden på det som bars eller lyftes. Orsaken till en plötslig överbelastning är ofta att den skadade inte varit förberedd på föremålets tyngd, även detta bör anges i anmälan.

Om olycksfallet beror på underbemanning, arbetsgivarens försummelser, hög arbetsbelastning, misstag av arbetskamrat, fel på skyddsanordningar, bristande utrustning och liknande så ska även det framgå i skadeanmälan.

Vid färdolycksfall

Ett olycksfall som inträffar på väg till eller från arbetet är ett färdolycksfall om färden är föranledd av och stod i nära samband med arbetet. Till färd räknas direkt färd till och från arbetet. Det är med andra ord mycket viktigt att i anmälan ange tidpunkten för när färden påbörjades från och till arbetet/hemmet.

Ytterligare en viktig faktor att ange är var färdolycksfallet inträffade, detta för att det klart ska kunna fastställas att olyckan inträffade på den direkta färden till eller från hemmet/arbetet. I övrigt ska man som vid ”vanligt” olycksfall ange händelseförlopp och faktorer som medverkade till att olycksfallet inträffade.

Avviker man från den direkta färdvägen omfattas man inte av socialförsäkringsbalken, SFB, och TFA-KL. Två avvikelser accepteras dock, dels vid hämtning/lämning av barn på förskola, dels vid samåkning. Vid avvikelse från den direkta färdvägen ska syftet med avvikelsen framgå i anmälan. Om det är en färdskada som omfattas av trafikskadelagen omfattas man av SFB men inte av TFA-KL. Med andra ord ska anmälan göras till Försäkrings­kassan och det trafikförsäkringsbolag som är aktuellt för det inblandade fordonet.

Vid arbets­sjuk­dom

De upp­gifter som lämnats på anmälan vid en misstänkt arbets­sjuk­dom är sällan så utförliga att de är ett tillräckligt underlag för ett beslut. För att Försäkrings­kassan ska få ett godtagbart beslutsunderlag krävs det oftast att olika kompletterande utredningar görs. Försäkrings­kassans utredare brukar då vända sig direkt till den skadade för att få de upp­gifter som saknas. Försäkrings­kassan kan också kontakta arbetsgivaren, företagshälsovården, skydds­ombudet, försäkringsinformatören eller den lokala fackliga organisationen.

Bakom en arbets­sjuk­dom kan det finnas många orsaker. Det är viktigt att det i anmälan framgår vilka faktorer i arbetsmiljön det är som kan ha orsakat skadan eller försämrat hälsotillståndet.

Vid utredningen kan nedanstående faktorer vara till vägledning när det gäller att beskriva den troliga orsaken till olika sjukdomar. De följande exemplen är inte fullständiga utan måste naturligtvis kompletteras utifrån förhållandena i varje enskilt fall.

Besvär i rörelse- och stödjeapparaten

Vid diagnoserna rygg- och ledbesvär, tendinit (seninflammation), epikondylit (tennisarmbåge) och myalgi (muskelbesvär) bör utredningen inledningsvis ge en allmän bild av den skadades arbetsmiljö när det till exempel gäller:

• arbetsplatsens utformning,

• verktygs och maskiners beskaffenhet och funktion,

• arbetets organisation.

Vid beskrivning av arbetsmoment, arbetsställningar, arbetsrörelser och liknande ska det största intresset ägnas de moment som belastar eller är en påfrestning på den skadade kroppsdelen.

Vid ländryggsbesvär ska man framför allt ange arbetsställningar och belastningar, speciellt i samband med vridningar och andra arbetsrörelser. Glöm inte heller att ange hur ofta olika rörelser görs och hur tunga olika lyft är. Särskilt viktigt är att beakta om vridning sker med eller utan att fötterna samtidigt förflyttas. Vridning av överkroppen utan fotförflyttning är, liksom tunga lyft, farligt för ryggen.

Vid besvär i nacke och axlar är det arbetsställningen och belastningen av huvud och armar som i första hand är intressanta. Ägna stort intresse åt det arbete som utförs med händerna över axelplanet eller med armarna utsträckta från kroppen. Ta vid utredningen hjälp av arbetsmiljöverkets föreskrift ”Belastningsergonomi”. Den bör kunna ligga till grund för bedömning av om skadliga lyft- eller arbetsställningar förkommer.

När det gäller epikondylit är det handens och underarmens arbetsrörelser och belastningar som ska beskrivas.

Vid ensidigt arbete med låsta arbetsställningar får man ofta muskel- och seninflammationer i till exempel armar, axlar eller nacke. För att ge en rättvisande bild av den skadliga inverkan måste självfallet dessa moment beskrivas. Om den skadade suttit i fixerade arbetsställningar ska man ange hur länge ett sådant moment pågår och hur lång viloperioden är mellan momenten.

Om arbetskamrater med samma arbetsuppgifter har liknande besvär är detta naturligtvis en viktig upplysning som ska finnas med i utredningen.

Kortfattat är det mycket väsentligt att vid skador som medfört besvär i rörelse och stödjeapparaten ange hur länge man varit utsatt för skadlig inverkan. Även typ av belastning är viktigt att ange, om det förekommit lyft och/eller monotona, repetitiva, statiska moment eller arbetsställningar. Även hur ofta dessa lyft, monotona rörelser och arbetsställningar förekommer i arbetet bör anges i anmälan. Är arbetet kombinerat med stress eller annan psykisk press bör även detta framgå. Skriv gärna bilagor med ytterligare infor­mation om det inte finns tillräckligt med utrymme på anmälnings­blanketten.

Icke-allergiska eksem

Kontakt med vatten, rengöringsmedel, oljor eller lösningsmedel kan ge upphov till hudirritationer och eksem.

En utredning om sådana besvär ska beskriva:

• vilka kontakter som förekommer med skadliga ämnen,

• hur dessa kontakter sker,

• hur ofta kontakterna förekommer,

• om försämringar sker vid vissa typer av arbeten,

• om förbättringar sker under längre ledigheter,

• om liknande besvär förekommer hos andra med samma arbetsuppgifter.

Allergiska eksem

Ett allergiskt eksem är resultatet av en förvärvad överkänslighet för ett eller flera ämnen. När en allergi för ett visst ämne fastställts ska utredningen beskriva vilka kontakter som förekommit i arbetet med det aktuella ämnet, hur långvariga och hur intensiva de varit.

Luftrörsbesvär

Olika ämnen i luften på en arbetsplats kan ge upphov till besvär i andningsvägarna. Besvären kan vara allergiska eller icke-allergiska. Har den skadade blivit allergisk mot ett särskilt ämne ska utredningen ge svar på om ämnet ifråga förekommit i den skadades arbetsmiljö, hur hon/han kommit i kontakt med det och hur ofta.

Har den skadade drabbats av luftrörsbesvär som inte är av allergisk typ ska utredningen inriktas på att beskriva den materialhantering och de ämnen som funnits i miljön och som kan ha gett upphov till andningsbesvär.

Lungsjukdomar

Sjukdomar med diagnoserna pleuraplack (förkalkningar i lungsäcken, orsakade av exposition för asbest) asbestos (dammlunga orsakad av asbest) och silikos (så kallad stendammlunga) räknas till lungsjukdomarna.Tiden från det att den skadade för första gången kom i kontakt med det skadliga ämnet till dess att skadan kan konstateras är ofta mycket lång, inte sällan över 20 år. Detta gör att till exempel expositionsförhållanden kan vara svåra att ange. Den skadade och den arbetsgivare hos vilken hon/han utsattes för det skadliga ämnet kan trots det ändå ofta lämna tillräckliga upp­gifter. Arbetsmiljöinspektionen kan också ha gjort undersökningar på de arbetsplatser som är aktuella.

Hörselskador

En hörselskada konstateras oftast först sedan den skadade har varit utsatt för skadligt buller under lång tid och ofta hos olika arbetsgivare. Exakta upp­gifter om bullernivåer kan därför vara svåra att få fram. Man ska dock, så gott det går, i kronologisk ordning ange de olika arbeten den skadade haft och de bullernivåer som förekommit. Arbetsmiljöinspektionen kan i vissa fall ha uppgift om bullernivåer på vissa arbetsplatser, inom vissa yrkesområden och för vissa maskiner och verktyg.

För att fastställa hörselskada på grund av buller, tas ett så kallat audiogram. Av detta framgår om bullerskada föreligger, audiogrammet visar i så fall en ”bullertagg”. Om förändringen är till- räckligt stor kan den berättiga till ersättning. För att fastställa bestående hörselnedsättning krävs två audiogram.

Bullerskada kan uppstå även till följd av ljudbang, till exempel en planka kastad i en tom container. Detta blir då en olycksfallsskada, eftersom den hände vid ett specifikt tillfälle och ska ersättningsmässigt prövas så.

Vibrationsskador

Utredningen ska innehålla upp­gifter om:

• under hur lång yrkesverksam tid den skadade har varit utsatt för vibrationer,

• hur ofta den skadade har arbetat med vibrerande verktyg,

• hur många timmar den skadade arbetat per dag,

• vilka verktyg som har använts,

• vilket eller vilka material den skadade har bearbetat,

• vilken utbildning/infor­mation som den skadade fått,

• hur arbetet utfördes.

Cancer

En cancersjukdom uppkommer, eller upptäcks, ofta först lång tid efter det att den första kontakten med det skadliga ämnet har skett. Av den anledningen måste en beskrivning av expositionen av skadliga ämnen sträcka sig mycket långt, 20–30 år, tillbaka i tiden.

Lösningsmedelspåverkan

Den skadliga inverkan i form av arbete med lösningsmedel ska beskrivas uttömmande. Även i dessa typer av ärenden måste utredningen ofta sträcka sig långt tillbaka i tiden.

Utredningen ska belysa:

• vilka olika former av lösningsmedel den skadade varit utsatt för och vilka eventuella blandningar av olika medel som har förekommit,

• under vilka perioder som exponering har förekommit samt hur ofta och hur länge under dessa perioder,

• vilka arbetsmetoder som den skadade har använt,

• i vilken typ av arbetslokaler som arbetet har skett,

• vilken skyddsutrustning som användes och vilken skyddsutrustning som eventuellt saknades.

Hjärtsjukdomar

Hjärtbesvär kan uppkomma som ett resultat av fysiskt och psykiskt ansträngande arbetsförhållanden. Utredningen ska därför inriktas på förekomsten av sådana förhållanden i den skadades arbete.

Psykiska och psykosomatiska sjukdomar

Det finns åtskilliga förhållanden i arbetet som kan ge upphov till psykiska eller psykosomatiska besvär hos de anställda. Några exempel kan vara bristfällig arbetsorganisation, återkommande produktionsstörningar, orimliga produktionskrav, samarbetsproblem mellan arbetsledning och anställda samt mobbning.

Beslut i denna typ av ärenden riskerar ofta att bli felaktiga på grund av bristfälliga utredningar. Allt i den bakomliggande situationen måste därför redovisas på ett utförligt och objektivt sätt.

Vid smitta

För att omfattas av försäk­ringarna vid smittsamma sjukdomar måste de förutsättningar som redovisats under avsnittet ”Vad är en arbetsskada?” vara uppfyllda. Antingen ska man ha fått smittan vid arbete i laboratorium där arbete med smittämnet bedrivs eller så ska man ha fått en viss typ av sjukdom vid en viss typ av arbete. I anmälan ska det med andra ord framgå om smittan uppkommit vid arbete i laboratorium, med smittbärande person eller genom ett olycksfall. Även typ av smittoämne samt var, när och hur arbetsskada genom smitta uppkommit och vilken sjukdom den orsakat bör framgå i anmälan.

Att tänka på beträffande den medicinska utredningen

För att kunna pröva frågan om arbetsskada tar Försäkrings­kassan in ett medicinskt underlag, till exempel läkar­utlåtande och ibland även journalanteckningar, från den behandlande läkaren.

Det är viktigt för den skadade att även själv kontrollera att de sjukdomar som hon eller han anser vara arbetsorsakade finns med i det medicinska utredningsmaterialet.

Dessutom bör man också noga se hur läkaren har bedömt skadligheten i arbetet. Har läkaren tillräckliga kun­skaper om aktuella arbetsförhållanden eller uttalar hon/han sig bara i allmänna ordalag?