Principer för allmän pension

Den viktigaste principen i allmän pension i dag kallas livsinkomstprincipen. Hela livets inkomster ligger till grund för ålderspensionen – inte som i det gamla systemet där ett visst antal ”bästa år” bestämde pensionens storlek. Det finns inga nedre eller övre åldersgränser för intjänande av pensionsrätt.

Förutom livsinkomstprincipen finns några andra principer som är viktiga att känna till. Det allmänna pensionssystemet är till största delen ett så kallat fördelnings­system. Det innebär att varje års inbetalda skatter och avgifter används för att finansiera det årets pensionsutbetalningar.

En mindre del av det allmänna pensionssystemet är ett premiereservsystem (eller fon­derat system), vilket innebär att en viss procentsats ”öronmärks” per individ. Dessa pengar som bokförs på ett individuellt konto har var och en rätt att välja placering för.

Avgiftsbestämd är ytterligare en pensionsterm som är viktig att hålla reda på. Ett av problemen med det tidigare folkpension-/ATP-systemet var att det innehöll ett löfte om en viss pensionsnivå. Det gamla systemet var med andra ord förmånsbestämt. 

Med fler pensionärer i förhållande till antalet yrkesverksamma fanns det risk för att pensions­systemet skulle bli orimligt dyrt och svårt att finansiera.

I det nuvarande systemet har riksdagen fattat beslut om en viss storlek på pensionsavgiften, avgiftsbestämd. Pensionssystemet ska inte få kosta mer än 18,5 procent av förvärvs­inkomsten upp till 7,5 inkomstbasbelopp.

Genom ett tak för kostnaden (och några andra försäkringstekniska mekanismer) går det att planera på lång sikt med en någorlunda grad av säkerhet. Osäkerheten i ett avgiftsbaserat system av detta slag ligger i hur mycket ålderspension som avgifterna räcker till.

Dagens pensionssystem har en mer försäkrings­mässig karaktär än det gamla och bygger på livsinkomstprincipen. Pensionsrätten ska motsvara de avgifter som betalas in till systemet.