Prövning av arbetsförmågan

Försäkrings­kassan ska bedöma den försäkrades rätt till sjukpenning i förhållande till hennes eller hans arbetsförmåga. Bedömningsmodellen kallas ”rehabiliteringskedjan” och innehåller fasta tidsgränser för hur rätten till sjukpenning ska bedömas i förhållande till den försäkrades arbetsförmåga.

Försäkrings­kassans bedömningsgrund för rätt till ersättning ändras i takt med att sjukskrivningen passerar de olika tidsgränserna.

”Rehabiliteringskedjan”

Försäkrings­kassan utgår från följande frågor vid bedömningen av rätten till sjukpenning:

• Dag 15–90. Har den försäkrade förmåga att klara sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder? Om nekande svar, har den försäkrade rätt till sjukpenning.

• Dag 91–180. Kan den försäkrade försörja sig efter att ha erbjudits omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren? Om nekande svar, har den försäkrade fortsatt rätt till sjukpenning.

• Dag 181–365. Kan den försäkrade försörja sig genom förvärvsarbete i en sådan angiven yrkesgrupp som innehåller arbeten som är normalt förekommande på arbets­marknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för henne eller honom? Denna prövning ska dock inte göras om övervägande skäl talar för att den försäkrade före dag 365 kan återgå till arbete hos arbetsgivaren. Prövningen ska inte heller göras om det finns särskilda skäl som grundas på att den försäkrade, innan hon eller han haft nedsatt arbetsförmåga i 550 dagar, kan förväntas återgå till arbete hos arbetsgivaren. Slutligen kan prövningen också skjutas upp om det kan anses oskäligt att pröva arbetsförmågan enligt huvudregeln.

• Efter dag 365: Kan den försäkrade försörja sig själv genom förvärvsarbete i en sådan angiven yrkesgrupp som innehåller arbeten som är normalt förekommande på arbets­marknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för henne eller honom? Denna prövning ska dock inte göras om det finns särskilda skäl som grundas på att den försäkrade, innan hon eller han haft nedsatt arbetsförmåga i 550 dagar, kan förväntas återgå till arbete hos arbetsgivaren. Prövningen ska inte heller göras om det kan anses oskäligt att pröva arbetsförmågan enligt huvudregeln.

Fram till dag 90 i rehabiliteringskedjan

Under de första 90 dagarna av en sjukskrivning bedömer Försäkrings­kassan enbart om den försäkrade har förmåga att klara av sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder. Om svaret är ja, har den försäkrade inte rätt till sjukpenning.

Dag 91–180 i rehabiliteringskedjan

Från och med dag 91 i sjukperioden innebär prövningen av rätten till sjukpenning att det även ska beaktas om den försäkrade kan utföra något annat arbete hos arbetsgivaren. Om svaret är ja, har den försäkrade inte rätt till sjukpenning.

Efter sjukdag 90 kan Försäkrings­kassan besluta att ordna ett kontaktmöte mellan den sjukskrivna och Arbetsförmedlingen – om det enligt Försäkrings­kassans mening antingen saknas förutsättningar för återgång i arbete på den egna arbetsplatsen eller om det är oklart. Arbetsgivarens skyldighet enligt arbetsmiljölagen att arbetsanpassa och rehabilitera kvarstår.

Efter sjukdag 90 har arbetstagaren rätt till tjänstledighet utan lön om hon eller han vill utnyttja möjligheten att prova ett annat arbete enligt en särskild ledighetslag (avsnittet Rätt till tjänstledighet för att prova annat arbete).

Ledighet enligt denna ledighetslag ersätter inte arbetsgivarens ansvar för åtgärder, även om det rent praktiskt kan vara svårt om arbetstagaren befinner sig på en annan arbetsplats. Den som utnyttjar rätten till tjänstledighet enligt den nya lagen har två parallella anställningar med två olika arbetsgivare. Konsekvensen av detta är att det finns två arbetsgivare som ansvarar för arbetsanpassning och rehabilitering.

Dag 181 – 365 i rehabiliteringskedjan

Från och med dag 181 ska Försäkrings­kassan bedöma om den försäkrade kan försörja sig själv genom förvärvsarbete i en sådan angiven yrkesgrupp som innehåller arbeten som är normalt förekommande på arbets­marknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för henne eller honom. Om svaret är ja och inget av de tre undantagen bedöms vara tillämpliga, har den försäkrade inte rätt till sjukpenning och Försäkrings­kassan ska erbjuda ett överlämningsmöte mellan den försäkrade och Arbetsförmedlingen.

De tre undantagen (”övervägande skäl”, ”särskilda skäl” och ”oskäligt”) bygger på tanken att återgång i arbete hos den egna arbetsgivaren ska främjas så långt det är möjligt. Bestämmelsen om ”särskilda skäl” och den därmed sammanhängande utsträckta tidsgränsen till 550 dagar tillkom under 2022. Så här motiverade regeringen införandet av ”särskilda skäl” i författningskommentaren till lagförslaget som godkändes av riksdagen hösten 2021:

Observera att bestämmelserna i socialförsäkringsbalken (SFB) är självständiga i förhållande till exempelvis arbetsrätten. Lagen om anställningsskydd, LAS, inklusive det förstärkta anställningsskyddet i 23 § vid sjukdom gäller. Undantaget från det förstärkta anställningsskyddet är om den anställdas arbetsförmåga är stadigvarande och väsentligen nedsatt så att hon/han inte längre kan utföra något arbete av betydelse för arbetsgivaren. Det är arbetsgivaren som ska styrka det i en eventuell arbetsrättslig tvist.

Efter dag 365 i rehabiliteringskedjan 

Efter sjukdag 365 är huvudregeln fortfarande att arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till förvärvsarbete i en sådan angiven yrkesgrupp som innehåller arbeten som är normalt förekommande på arbets­marknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade på arbets­marknaden.

Liksom vid 180-dagarsprövningen finns dock möjligheten för Försäkrings­kassan att beakta ”särskilda skäl” även i 365-dagarsprövningen. Vid båda prövningstidpunkterna ligger dessutom det sedan länge befintliga undantaget ”oskäligt” kvar.